de var jättejobbigt attt gå upp idag. klockan ringde vid halv 7 men vid 7 fick jag fötterna över kanten. försökte verkligen väcka “nessi” men de var inte lätt kan jag säga, inte en min av att vakna gjorde hon, inge svar vid halv 8 så tröttna jag o kröp ner i sängen igen, låg o läste lite o titta på nyheterna o låg med mobilen o ringde till hennes mobil. vid havl 9 så svarade hon då gick jag in till henne ……….. de är inte normalt att sova så. o sen in till “tina” o hon vakna på en gång. har möte ang “tina” på skolan halv 11 så därför att jag inte väckt henne tidigare.
nu ska ja äta lite frukost o sen ut med mina vovvar…………….
mötet på skolan ang “tina” gick ungefär som de med “nessi”. lika löjligt o lika slöseri med tid. men även hon fick ett lite mer anpassat schema för att de ska vara lite mindre press på henne. hoppas bara hon fixar detta nu. önskar verkligen att jag hade ……………. men men nu är de som de är o så är de.
har faktiskt fått lite gjort idag. strukit tvätt o dammsugat o skurat golvet både i vardagsrum o hallen. lagat middag som “tina” beställt, vilket inte föll i min smak men döttrarna har ätit idag iallafall. de blev oxå en riktigt lång skogspromenad i skogen utmed “nissan”, vilket vovvarna säkert uppskattar då dom kunde springa lösa. hela kvällen har dom legat utslagna i soffan efter den långa o intensiva utevistelsen …………. :O) o som dom var så i behov av.
känner mig inte riktigt på humör ikväll o jag skyller på att de är fullmåne ……………. ska snart lägga mig för att orka med en ny dag imorgon.
………. så därför blir de nu god natt
1 kommentar
11 mars 2009 kl 7:45
Hej, tittar in och tittar till dig, håller koll på din blogg ska du veta;-) Ang den där kommentaren, jag tror att du bara ska köra med att negligera dem så kommer de att sluta dyka upp. Det är väldigt fjortisaktigt att söka uppmärksamhet genom att attackera andras uttalanden och dessutom inte stå för dem utan köra anonymt.
Ang dina flickor, jag har jobbat inom skolans värld i många år, det är oerhört svårt som lärare att hjälpa elever som har det lite tufft. Ibland behövs det faktiskt ganska mycket press för att få det att lossa och ibland måste man backa.
Vad som är viktigt att aldrig glömma är att de fortfarande är barn, hur vuxna de än kan verka, de behöver stöd och framförallt någon som talar om för dem vad de ska, vad de bör och vad de INTE ska göra, sen är det upp till dem hur de gör i slutändan.
Barn som mår dåligt finns det alldeles för många av och ditt stöd som mamma är ovärdeligt, dina barn är prio ett och det verkar en del i din närhet ha svårt att förstå och acceptera, ett barn kan aldrig jämställas med ett husdjur hur mycket man än älskar sina djur.
Lycka till…