Etiketter
blodet, fiende, hungrig, konstatera, lisa ekdahl, mörkret, om, ord, slit, snubblat
Om det nån gång tagits från mig det jag vetat var min rätt.
Om jag varit alltför hungrig, om jag varit alltför mätt.
Om jag slagits mot dem egna som om ej fienden var nog.
Och om ögonen var kalla hos han som tyckte att han log.
Och om famnen där jag vilat inte givit mig någon ro.
Om jag ropat ut i mörkret ”Gud vad vill du vi ska tro!”
Och om vägarna var långa och inte ledde någonstans.
Om jag stirrat ner i marken och önskat att jag inte fanns.
Om orätt satt på tronen, om orätt satt på rättens plats.
Om varje steg förde mig bakåt, fast än jag sprang fast jag tog sats.
Om jag snubblat efter vägen och fått munnen full av grus.
Om jag känt hur blodet runnit från min mun ner på min blus.
Och om inga goda skördar nånsin fötts ur allt mitt slit kan jag ändå konstatera;
allt som skett har lett mig hit.
(Lisa Ekdahl)